Ja rubriken sammanfattar mig nog ganska bra just nu. Jag är väldigt glad över allt som fungerar, mina fina barn, min fina karl även om vi för tillfället är trötta bägge två och kanske hugger lite väl fort men det är som de ska vara ;) samtidigt är jag så otroligt orolig över Walle och så sjukt sjukt ledsen att han inte är hemma, igår hade jag en väldigt bra dag som fick mig på bra humör, skriver mer om det nedan. Men på kvällen när jag klev in i stallet och boxen var tom bröt jag ihop och idag har jag inte varit ute ännu har dragit mig för det, skall snart ut och ta in ponnyn och pussa på honom osv. 

Har skrivit högskoleprov idag gick väl sådär får se sen när resultaten kommer om jag kan söka SSK linjen direkt med detta resultat. Har varit en lång vecka(som vanligt nu i allt oflyt) så dagen har varit extra tung och lång så jag är så otroligt trött!

David och Johan var iväg till ridskolan på deras fantastiska halloween kväll och David kom hem och var så nöjd och sprallig och väldigt mysig, satt nära och ville bara vara nära mamma och mysa, det händer inte så ofta så man får njuta lite extra när han är på det humöret! <3

I morgon drar jag och min fina svärmor till ikea för lite egentid, David skall jaga med pappa sen vara hos Stenmark, Tack snälla! ikea är ju inget vidare för en sprallig 6 åring och jag och svärmor har inte setts på tu man hand på evigheter så det skall blir helt fantastiskt härligt och känns som det är precis vad jag behöver nu, strosa runt titta på allt fint, snacka massa skit och ha det lugnt, trevligt och KRAVLÖST!!! 

Åter nu till det roliga som hände igår.

Skulle gå till lilla blå innan jobbet och köpa en macka och fick syn på en person som jag tyvärr skildes ifrån pga ja lite missförstånd osv... vill inte gå in mer på det då det är historia! Men iaf först blev ja lite nervös, tänkte ash ja tittar åt andra hållet och går(moget jo men visst) MEN sen kände jag att neee så jag ställde mig på lite avstånd och vinka lite och personen kom fram och vi hade en jättetrevlig pratstund och jag blev alldeles varm om hjärtat och det var så härligt att se att personen mådde bra osv. Och det var inte bara jag som tänkt utan denne hade tänkt på mig med om hur fl gått denna gång och varit så orolig osv och det var jätteskoj att få ses och den där "yxan" jag trodde fanns den existerade inte åt något håll och bara det var ju helt underbart!!! =D =D

I morgon får jag höra mer om Walle tror jag, svårt såhär på helgen, de hade inte tid att säga så mkt mer än att han mår ok och att han fått börja med hö då de hade ett akutfall när ja ringde, får hoppas de har mer tid i morgon och att jag kanske får hämta snart <3

Walle är sjuk, står på strömsholm med dropp(vet ej om de kopplat bort det ännu) han hade jätteont igår i magen(kolik) och distriktsvet kunde inte lösa detta så det blev strömsholm akut igår... 2 olika stopp men idag hade det lilla stoppet släppt av droppet och de kunde slanga det stora stoppet så allt går bra. 

Det som är ovisst är att han redan igår såg att det kom vätska från fel ställe i magen och om vi har otur är magen trasig och då finns det tyvärr inte mer att göra, eller jo operation för 100 000 (plus notan för detta som hittils är på+32 000) så jag har sagt nej till operation då riskerna är väldigt stora och framförallt när han är så stor som han gör så ush bara massa lidande för honom och sen summorna på det! nej magkänslan säger att vi skall göra allt vi kan men ingen op! Men so far so good och han kommer ju kämpa för min skull för det gör han jämt <3  Det är väldigt tomt här hemma och jag grater lite nu och då, det är SKITJOBBIGT jag går runt med ett ständigt ont i magen över att veterinären skall ringa, tänker på honom hela tiden och hoppas han har det bra!

Det har varit lite mycket sista tiden med sjukdommar och på det trasiga bilar och skit, när bilen pajar blir man ju sur och fattig men det är ju inte så mycket mer än så men detta som avlöst varann!!! flrst min livmoderinflammation... sen Emma på sjukhuset som jag inte riktigt hunnit hämta mig från faktiskt för det är ju ännu inte ett avslutat kapitel och man vill ju vara där och skydda och hjälpa hela tiden fast det inte går och nu detta =/ min bästa vän e jättesjuk =(  fy fan alltså, nu krävs det inte mycket för att jag skall braka!! 

Tack min fina familj som ställer upp med barnpassning, utlåning av bil etc. samt min fina fina sambo som ställer upp, stöttar, kör, kramas och INTE nämner kostnaden för kalaset!! och alla ni fina som skickat sms och tankar kramar osv på fb, det ger en mycket styrka i denna lite mörkare period vi just nu promenerar igenom, det vänder nog snart och då har man återigen blitt ännu starkare för det är ju så för varje sak man tar sig igenom här i livet blir man en gnutta starkare även om det känns som det knäcker en precis när man går igenom det!!

 mmmm jag har nog stora svårigheter att göra det även om jag tycker att jag gör det så tror jag ändå ite att jag gör det =/  Jag har otroligt lätt för första kontakt, enkel kontakt, kollegor osv då jag som jag själv tror iaf är lätt att prata med och har lätt att prata med folk! 

Men sen.... mina kontakter stannar lixom där... klart jag har dem som känner mig väldigt väl och vet min historia osv men hmmm jag funderar på detta ibland vad jag gör som är så galet eller galet och galet men som exempel oftast när jag verkligen verkligen behöver en vän så tar jag oftast upp telefonen, går igenom hela men det slutar med att jag ringer Johan, svärmor eller ingen alls.... och det är ju inte fy skam att ha både Johan och svärmor att ringa till men jag vet att jag har fler som skulle stötta mig och ändå förmår jag mig inte att ringa när jag är "svag" heller inte om jag inte har något att prata om då jag hatar att prata i telefon vilket kanske verkar konsigt då jag kan snacka hur länge som helst i telen med vissa =P 

Ja ja får se hur länge det tar innan jag får grepp om vad som "felar" hos mig i detta med relationer =D 

Tack alla ni fina som finns i mitt liv på olika sätt!!!! <3 <3

Ja fy! Denna dag började dock helt underbart, vakna kl 7 efter en god natts sömn, släppte ut hästarna och fixa stallet och bara det kändes ju hur gött som helst att få stallet klart tidigt, har ju inte kunnat det nu när jag haft praktik.. sen umgicks jag med David och Emma och det kändes ju oxå lyxigt! Sen somnade Emma och jag passade på att städa... vilket jag gjort med henne vaken oxå och så har David lekt med henne medans jag fixade det sista så nu är det rent! so far so good!!! efter lunch gick vi till ridskolan vilket tar ca 20min slog på en tappsko och sen gick vi hem, David cyklade och var så himla nöjd! 

Sen somnade Emma igen och jag tänkte passa på att klippa gräset som inte är klippt på hur länge som helst!! NU GÅR DAGEN ÅT HELVETE!!!!

Den startar inte vilket gör att jag bryter ihop för nu ska det regna i flera dagar så då kommer det inte gå att klippa.... är galen över gräsklipparen och då vaknar Emma så jag får ändå gå in... David berättar då att hunden väckte henne.... hon var för trött för att äta och för hungrig för att sova, moment 22 så en otroligt ledsen och missnöjd bebis fick jag att somna efter 2h då gick jag ut och provade gräsklipparen igen men nope...

bar istället in utemöblerna samtigigt som jag tjöt över gräsklipparen och allt möjligt....

Har ikväll varit riktigt ledsen, trots att jag fått en hel del gjort är jag lixom inte nöjd eftersom det ändå ser ut som hej kom och hjälp mig på gården och hur mycket jag än röjer så kommer jag aldrig i fas... och då kommer ångesten, känslorna av att inte räcka till, till för mig själv alltså, har så höga krav på mig själv hela hela tiden och när jag väl är på det humöret hatar jag att jag är så tjock att jag inte bara tar tag i mig själv, skärper min kost och rör mer p mig, vill bara hitta motivationen/tiden och orken men det kommer ju aldig så jag skulle behöva ta fram piskan och pressa mig själv lite och eftersom jag inte gör det mår jag dåligt och tycker jg är slö.

Yes, jag är en otroligt komplicerad människa och när jag har mina sämre perioder är det sjukt sjukt jobbigt att vara jag och tycker synd om Johan som får leva med mig =/  länge sen jag hade en nedåtperiod nu så det är ju alltid något!! hösten närmar sig och jag har heller inte varit ute och ridit på länge vilket kan va bidragande! Men i morgon skall jag ut en sväng med Walle har jag tänkt, hoppas det får tankarna att lätta lite, glädje får jag ju från barnen men skulle nog behöva lufta min hjärna lite =) 

Sådär! Nu var sista praktikdagen över för denna period, jag har haft sjukt kul, lärt mig en hel del och har absolut trivts bra! Men så trött jag varit idag!! kom hem vid kl 16 och somnade kl 17... det sved i ögonen, har väl tuffat och kämpat på denna vecka och slappnade väl av idag när jag väl var klar! Nu blir det en veckas semester med bara ridskola och matte och promenader med strumpa osv =) gött att återgå till vardagen!!

Idag har jag grubblat lite över att det ska va så svårt att acceptera att vi alla är olika, att vi mår bra av olika saker, prioriterar olika men att de flesta faktiskt gör det som de anser är rätt för sin familj även om vi gör det på olika sätt!!

Jag mår bra av att ha stallet och hästen fast jag har bebis, jag har ju bara fått lära mig att acceptera att ibland finns inte tid och ork att rida och det får vara så! Jag mår bra av att ha den tiden antingen ihop med något av barnen eller ensam eller som ikväll ihop med Johan när barnen lagt sig! (har ju så finurligt att babyvakten räcker till stallet =D )

Jag gillar att vara iväg och jobba bara det inte blir för mkt vilket det kändes som det blev lite nu med praktiken.

men för mig är det även viktigt att fixa denna utbildning för att jag sen när Emma är större faktiskt skall kunna få en anställning så det är ju inte bara för att "fördriva" tid som föräldraledig, sen tycker jag att jag hinner läsa under tiden hon sover så än så länge tycker jag faktiskt inte att skolan tar tid från henne och mig, vi får väl se i vår hur det är då!

Sen har vi ju alla som bara vill gosa och mysa bebis när de får barn och jag ser inget "fel" i det... jag gnäller aldrig över de som "inte gör mer än har bebisen" för det är ju vad de mår bra av och så som de vill ha det. Vi är alla olika och prioriterar olika och det är så trist att alltid få höra att man gör fel.... fast det gör jag ju inte i mina ögon utan i andras! Jag gör det som får mig att må bra och tro mig med min livshistoria så har jag lärt mig en hel del om vad jag behöver för att må bra!! Sen är det väl självklart att jag är helt jävla slut ibland, men vet ni jag vet många som är föräldralediga och som inte har massa styr och de är också helt slut ibland och vi är alla olika, vissa tycker om att tala om hur slut de är för att få stöttning, andra tycker inte att andra har med det att göra osv....

Tänk om vi alla bara lite mer kunde acceptera att vi alla är olika, mår olika bra av olika saker och respektera varandras val och personligheter!! (Jag själv behöver också påminna mig om detta ibland!)

Ja sista tiden har jag längtat efter att blogga då jag faktiskt mår bra av det, att få skriva ur mig det jag går och grubblar/muttrar eller gjädjs åt och inte behöva ha det inom mig.... jag kan ju tyckas vara en person som pratar mycket men det finns vissa saker jag undviker att prata om då det oftast känns som jag uttrycker mig fel mot hur jag menar...

Japp iaf har varit alldeles för mycket sista tiden så bloggen samt lite annat har fått stå åt sidan....

har ju haft praktik 35h/vecka, jobbat mina 5h på ridskolan vissa utav dessa veckor fick avlastning nu denna vecka samt att jag fått lite hjälp innan vilket varit guld värt!!!

Har trivts riktigt bra på praktiken men denna vecka har motivationen att vara där varit lite sämre eftersom min lilla tös låg på sjukhus hela helgen pga urinvägsinfektion som gått upp i njurarna =( så att åka till praktiken i tisdags var tufft och då hade jag ändå valt att vara hemma tors, fred, och månd från praktiken för att finnas hos strumpa!! Hon mår iaf bättre nu!

David har haft en riktigt bra period nu och varit helt underbar men vi jobbar fortfarande vidare med barnhälsan, frågor om detta får ni ta till mig personligen och så svarar jag på det som känns ok och till de som känns ok, inget jag vill skriva om så mkt här..

Jag har sen Emma blev sjuk parkerat hästen..... tänkte det var bäst så tills jag har mer tid igen vilket förhoppningsvis är på söndag .

Jag är nu HELT SLUT som människa men vid gott humör, längtar tills nästa vecka då jag mest bara skall återhämta mig och pyssla med sådant som jag mår bra av.... ligger ju back med typ allt nu... Johan har ju varit pappaLEDIG!!! Missförstå mig rätt, jag älskar honom av hela mitt hjärta och alla hans sidor, vissa mer än andra dock ;) men han har nu varit hemma i 4v och hmmmmm det är jag som fortsatt sköta hushållet och allt det där... han vill men ja vet inte han får bara inget gjort om dagarna, tycker synd om honom för han själv tycker ju att det känns jobbigt och jag har ju varit trött och sjukt grinig denna vecka å då gnällt och tjatat om allt dett( YES jag har oxå dåliga sidor som min karl säkert älskar lite mindre;) så det skall bli skönt att återigen ha tiden att vara den som sköter i princip allt plus att han faktiskt nu varit hemma och insett att allt det jag gör inte är hur lätt som helst och att när han jobbade så mkt att det var jättetufft för mig med så förståelsen känns nu större så jag kommer nog få mer hjälp sen när han börjar jobba igen så det har ju varit bra! Och även om jag är GALEN på att han inte fått något gjort är jag så otroligt LYCKLIG att han dels velat vara hemma med Emma och får tid med henne såhär i början samt att han därmed gett mig chansen att fortsätta mina studier och det är ju värt mycket <3 

Nehe det var en liten uppdatering av livet just nu samt lite gnäll på min stackars sambo som får stå ut med mig!!!

Sitter här och gungar vagnen då det är en sån där dag då hon inte riktigt kommer till ro men ändå behöver sova...
Då har man ju tid för både blogg och funderingar...

Just nu funderar jag lite på "vad som styr" läste en statusuppdatering som en vän som bor i staden jag är född i skrev.. Statusen i sig väckte inte mina tankar utan mer personen... Som kämpar och kämpar och kämpar och ändå kommer det konstant bakslag och då pratar vi inte tappsko på hästen eller punka på bilen..

Jag har kämpat själv länge och väl med olika delar i livet, haft det väldigt tufft då och då men vissa saker har jag ju inte behövt kämpa för typ barnen, jag har fått möjligheten att få barn inte bars ett utan två. Bara ett exempel... Sen har jag ju efter att ha kämpat fått både jobb, plugg,kärlek, bla bla bla allt det där som nu gör mig otroligt lycklig!! Men!! Alla dessa som kämpar och kämpar och kämpar och det bara sker inte för de kommer hela tiden något nytt.... Ni är så otroligt starka och jag önskar verkligen att någon gång att allt precis allt får flyta på utan att något bromsar..

Yes! Är trött men känner mig otroligt lycklig med typ allt, familjen känns super även om jag för tillfället önskar mer tid med mina barn men det är ju nyttigt att få längta lite också! Lektionerna går bra. Har ju gått rätt bra att tävla också.. Uskan går galant och snart snart har jag klarar 50% av mattekursen!!!!
Det enda just nu som gör mig lite ledsen är när folk ber om min tid... Missförstå mig rätt... Jag älskar att hjälpa till men alltså jag har inte så mkt tid över just som nu och den tiden jag har vill jag hellre ge mina barn och min sambo och mina vänner! Det blir bara en jobbig stress när förståelsen är låg över hur det ser ut just nu, många förstår ju verkligen och stöttar, peppar ber mig vila ibland osv och det känns ju jättefint men endel förväntar sig ännu mer av mig och det går inte och då vill jag bara gråta och känner mig lite ledsen för just som nu är det lixom det sista jag behöver..